Ännu en dag med fantastiskt väder och det var extra välkommet, För idag började en tuff trekk mot Base Camp från Lobuche. Stigningen är ”bara” 450 meter, men underlaget är tufft och avsaknaden av syre gör mig anfådd av en sån enkel sak som att borsta tänderna!

Första stoppet var i Gorakshep dit vi även ska tillbaka för en övernattning. Helt ofattbart att människor bor på denna höjden.

Dagens vandring var den mäktigaste av alla. Vi mötte så många jakar på väg från Base Camp efter att ha burit upp saker till expeditionerna och fick följe av lika många på väg upp med gasol och annat tungt. Vi upplevde också fem laviner på andra sidan dalen. Ljudet var både imponerande och skrämmande och det var så mäktigt att se snömassorna forsa fram.

Fick också se toppen på Everest bakom alla snötäckta berg längs vår vandring.

Efter fem timmar var vi framme och där hade Nikki ordnat så några ut expeditionsteamet mötte oss med dryck och snacks. Hon är så omtänksam<3 Kändes overkligt att stå där och dricka varm citrondricka med killarna som om några veckor ska befinna sig på toppen:)

Jag kan inte i ord beskriva hur tagen jag var av att klarat det och få uppleva min dröm. Att stå där och öppna ett fantastiskt fint brev mina döttrar skickat med mig som fick glädjetårarna att titta fram.

Nu sitter jag i tehuset och belönar mig med Marabouchoklad och försöker förstå vad jag upplevt idag.

Tyvärr drabbades mitt sällskap Henrik av höjdsjuka och fick vända neråt i morse.

-Pia