AVENTYRSRESOR’S EVEREST BASE CAMP TREK-2022

Kl 07, Äntligen kom vi till Lukla och solen hälsade oss välkomna. Dimman i bergen har ställt till det för flyget i två dagar, men vi lyckades komma med ett av få plan som gick på morgonen.

Flygningen var magiskt inne bland de snötäckta topparna, men landningen fick pulsen att stiga rejält. Landningsbanan var kortare än jag kunde föreställa mig, och slutar abrupt med bergsväggen…..

Efter en snabb frukost började vandringen bland grönskan. Där mötte vi packdjur och sherpor som bar uppemot 90kg. Många av dem på väg i ett galet tempo mot BaseCamp och expeditionerna som ligger och acklimatiserar där. Vår sherpa bär ”bara” knappa 40kg med hjälp av ett band runt pannan. Här är väldigt få vandrare, så vi kan verkligen njuta och ta det vår takt.

Men nu är det läggdags inför ännu en tidig morgon och en rejäl stigning. Eftersom vi kom upp en dag försenat kommer vi att vandra lite längre vissa dagar, men upp kommer vi har vår sherpa Dikki lovat oss. Jag litar fullständigt på denna kunniga och underbara människa:) Hon har förresten varit uppe på toppen av Everest …RESPEKT!!

Jag är helt tagen av att vara här och ser med spänning framemot hur det kommer att bli tuffare och tuffare, för det kommer det har Dikki också lovat oss!

/Pia

Andra dagen av vandringen.

Pia, Dikki och jag började vandringen kl. 07. Vädret var mycket bra, en blandning av sol och lätta moln. Vi hade en fantastiskt fin vandring. Temperaturen var kring 10 grader. Fram till lunchen var det relativt platt men därefter gick leden upp sannolikt 600 höjdmeter. Vi gick långsamt och åtminstone jag fick stå stilla många gånger för att återhämta andningen. Vi gick över en ikonisk bro som jag hoppas att ni kan se i bild. Kl. 14 kom vi fram till Namche Bazar som ligger ungefär 3400 meter över havet. Här skall vi övernatta. Leden går på denna delen genom skog med höga träd mestadels tall. Det finns små samhällen med någon kilometers avstånd. Der bor Sherpafolket. Man odlar olika grönsaker och vete på små jordplättar. Mycket arbete görs för hand, man är fattiga och lever vad vi vill kalla primitivt. Människorna är mycket vänliga som Nepaleser brukar vara.

Idag är en acklimatiseringsdag vilket betyder att vi gick upp ett par hundra meter och ner igen. Absolut ingen njutning om man är höjdrädd, för det stupar verkligen nerför utanför de steniga stigarna.

Det kändes i både ben och lungor, men kommer att göra morgondagens stigning enklare.

Första stoppet var hos Tommy Gustafsson och han berättade om sitt projekt med att städa Everest. Googla om ni vill veta mera….

Nästa stopp var Everest view hotel för att njuta av utsikten över bergen.

På väg ner stannade vi till i en liten by hos Dikkis syster och hennes familj för lunch. På åkrarna var det full fart med sådd av potatis som sker helt för hand.

-Pia