Aventyrsresor- Helambu Trek – Daily Dispatches

    Trekking    

28 of March Tarkeyang to Timbu/Dhulikhel

We woke up early and opened our window.  Looking up towards our previous night camp, we could see that it had been snowing in the higher mountains during the night.  We had breakfast in the kitchen, porridge and pancakes with honey.

On our descent to Timbu, we passed by a man collecting “brannasslor” for the dinner soup.   Tendi started to talked with him.  He told him that his niece just had left her husband in a cave, just above Tarkegyang, where he would meditate for three years, three months and seven days.  By  doing so, he hopes to become reincarnated.  We asked how it felt to leave him for so long, and they said they were happy for him. After leaving them, Tendi told us that there were three persons reincarnated in his home- village.  Reincarnation happens one or two years after a person has died, and it is recognized when the child is two to three years old, starting to speak perfectly at this early age.  This boy has to prove that he has been reincarnated by pointing out thing that used to belong to him in his previous life.   Tendi has seen this happen with his own eyes in his home village.

We reached Timbu at 11h , and it was already very hot.  We were met by a jeep from Peak Promotions and started our bumpy way through the valley.  It was very dusty and hot! On the way we passed by many villagers, working on their field, collecting rice and wheat.  After three hours we reached our hotel in Dhulikhel.  We had a really nice lunch at the terrace and checked in to our rooms with balconies overlooking the valley.  This peaceful place feels luxurious after our five day trek in Helambu.

Tendi is still with us and now we also have company by Jiwan, the web programmer of Peak Promotions,  who is now helping us with this blog!

28 March, 2010- Tarkeyang to Timbu/Dhulikhel

Swedish Women – Everest Base Camp Trek 2010- Dially Dispatches

    Trekking    

27 march
WHAT GOES UP MUST COME DOWN

Nu sitter bloggforfattaren framfor en dator utan word pa – hall i er – Starbucks Lukla! Jo da, vi ar nara civilisationen, sma leriga grander, honor och laga hus till trots.
Gardagens eftermiddag gick mest ut pa at ta sig ner fran Namche, via Namche (down)Hill. 600 hojdmeter nedat pa branta serpentinvagar, zoopyokstag och motande asnekaravaner samt mangder med vandrare.
Flyget till Lukla hade inte kunnat landa pa narmare tre dagar, och nu skyfflades turister in i plan efter plan. Alla pa vag till Namche Bazaar. Det var rena rama E 4an pa den smala branta stigen. Flera
var vi obehgligt nara de tungt lastade djuren och nar en muskhjort plotlsigt dok upp bakifran pa en klippa blev det nastan panik bland de hart pressade djuren. Det ar marknad i Namche i dag lordag, darav
alla tungt lastade djur pa vag upp. De som var pa vag ner hade alla lastat av i Base camp.
Att vi for nastan tva veckor sen vandrat denna branta evighetslanga kulle uppfor ar en gata, och dessutom i for oss da allt tunnare luft – vi tycker verkligen att vi ar jatteduktiga!
Det ar en ratt skon kansla att vara dem som ar pa vag ner. Vi kan tillata oss att stanna upp en stund och beratta for de flasande forbipasserande vad de har att vanta, att detta bara ar borjan och att, visst det var ascoolt dar uppe
och Hope you will make it – good luck! For We have been there, done that, seen it och snart ar vi civilisationen igen med mat, duschar, varma sovrum och luktfria toaletter!!
Nagra olika langa
hangbroar senare fick vi antligen se det – blommande rhododendrontrad, snart ocksa olika frukttrad: rosa och vita blommor pa kala grenar, knallgront havre, sma kalodlingar, morkgron spenat, laga stenhus och
brusande turkost vatten – valdigt vackert. Natten tillbringades under 3000 meter over havet pa en lodge overfylld av  26 brasilianare och 8 tyskar. Vi delade pa tva toaletter inne.. Sa det var med raska och
lattade steg vi lamnade Monzou vid 7.30 och vandrade langre ner i det allt frodigare landskapet. Fler blommade trad, mer stenhus och allt eftersom klockan gick mer och mer manniksor i rorelse; barn som borstade tanderna
kvinnor som tvattade och sa barare pa vag upp till markanden. Nar man ser dem dubbelvikta under fem masonitskivor, stenblock eller en rulle korrigerad plat ar det latt att forlata att rummen pa lodgerna ar dragiga och kalla…
I dag gick vi valadigt mycket nedat – faktiskt ratt jobbigt for knana – men ocksa ratt mycket uppat – faktiskt ratt jobbigt for… psyket? Vi har mer eller mindre enats om att vi den narmaste tiden ska gora allt som star i var makt for att
undvika just backar. I bada riktningar. Vi har upptackt att vi egentligen trivs bast pa platt mark. Arligt talat ar vi ratt slitna nu; forkylda,ont i halsen, rossliga luftror, omma knan ar nagra symptom. Andra ar att vi ar sa somninga
och hungriga! Vi bestallde pizza fran lunchmenyn (finns pa alla) och nar den kom in var den inte storre an ett polarbrod. Tank ett polarbrod med kokta morotter, spenat och kal under ett lager ost, och tank ocksa att du vandrat uppfor
och nerfor i tre timmar pa en latt frukost av vitt brod och agg. Tror du att du blir matt? Not! Men vi kampade pa fram till Lukla, uppfor och nefor medan vi fantiserade om fullkornsbrod med mycket smor pa, avokado, lax, lammfileer och annat gott.
Nu ska vi snart ata avskedsmiddag (samma meny som pa all andra platser, men har har de den utokade varianten som ocksa innehaller kyckling och yakstek) och har hunnit dricka the hos annu en av Mingmas kusiner som driver en lodge precis bredvid
flygplatsen, sa vi fick ocksa tillfalle att se ett par mycket skickligt genomforda landningar. Egentligen ar det alldeles for sent for plan att landa efter lunch, men eftersom det fanns vandrare och klattrare pa ko i Katmandu och vadret var nagorlunda okej
har man kort skyteltrafik. Ett plan vi sag gjorde tre forsok – svangde runt en kulle och kom tillbaka, flog tilbaka igen mot Katmandu men vande och gick annu lagre ned – och lyckades till slut undkomma de harda vindarna hogre upp och genomfora galant
landningen. Luftens hjaltar ar de. Och i morgon ar det var tur att lyfta.. Mingma har lovat att det aldrig ar nagra problem med forsta planet som vi ar bokade pa. Kan vara lite varre med tredje och fjarde. Och dessutom sa kusinen att hon haft lodge har i
18 ar och sett manga olyckor utan personskador. Det var bara for ett par, tre ar sen det gick riktigt illa. 12 tyskar omkom. Sa tank garna lite extra pa oss i morgon…