The 50+ Adventure Nepal Tour – Dially Dispatches

    Trekking    

Thursday, 25^th of March

We had an early morning, 5.30 wake up. Then 6.00 we went to the airport for the “Mountain Flight”.

In our age, its very rare to climb Mount Everest, but by flying to there, you can at least see it. A modern Turbo Prop, took us up to the mountains, and the most fantastic view was there. All the summits could be counted, and finally also the peak of Mount Everest was spotted.

A u-turn and we went back to Kathmandu.

Then we had a few hours shopping in Thamel, followed by a visit to the Watabaran school. We were greeted by all the children, and got a tour of the new school building.

Back to our hotel, and then we were picked up for the most pleasant dinner, with the trekking team and the partners of Peak Promotion.

Tomorrow we are going back to Sweden, and a final update after arriving to Sweden will follow.

26 March, 2010 – Departure from Kathmandu

Swedish Women – Everest Base Camp Trek 2010- Dially Dispatches

    Trekking    

25 March, 2010-above-the-Tengbohe

I forrgar kvall, efter att vi skickat bloggen kom munkarna ner fran klostret for att spela kort med Mingma igen. Som vanligt spelade de om pengar, och som vanligt vann Mingma stort!

Nasta morgon, dvs i gar, medan munkarna jobbade med restaurering av de urgamla stenmanis som bildar en liten mur bredvid klostret, tog vi en tur upp pa en kulle nara var lodge och njot av en fantastisk utsikt innan vi tog ett djupt andetag och paborjade var vandring nedat, nedat, nedat till Minmas systers thehus nere vid floden. Precis som pa vagen upp mot basecamp satt Mingmas gamla mamma pa en stol i solen. Hon sag ut som hon suttit dar sen vi lamnade henne…

Whar goes down also goes up … konstaterade vi nar vi flmatade uppfor, uppfor, uppfor. Cissi och Annika var fast beslutna att en gang for alla bli av med de dj-a backarna och bildade fortrupp medan Pia och Elisabeth valde en annan strategi, namligen den som gar ut pa att svarandes pa tex danska kanske ocksa finska, angripa problemet pole,pole(sakta, sakta pa nepalesiska) och planera for en ny facebookgrupp: vi som hatar backer. Sofia valde en mellanstartegi och Eva hade sin alldeles egna takt, ivagskickad med Pasang innan vi andra startade:  Gar man langsammare an jag star man still.

Vagen gick fortfarande pa de sommarsandiga stigar med doftande enbuskar omkring och hoga rhododendrontrad som sen overgick i barrtskog och mosstackt mark. Har och dar en och annan bjork ocksa. Langt nedanfor oss brusade och hoppade var standige foljeslagare, floden Dohd Koshi, och gick man for nara stigens kant var det latt att gripas av svindel. Dagens slutmal var Mingmas kusins lodge i Kyongjuma pa 3550 meter over havet. Kusinen ar bade vacker och valbargad, en som pluggar till sjuksskoterska i USA och tva pa en internat i Katmandu. Hennes lodge bestod av tva byggnader, en pa branten ned mot floden med café och allrum, en pa bergssidan med sovrum och allrum. Har bjods vi flott pa snacks fore maten: popcorn, mandlar, valnotter och chips. Kaminen avgav ordentlig varme och vi som ar van avid dunjackor och mossa pa kvallarna kladde av oss i bara t-shirt, at och njot. Och efter maten bjods vi pa nybakad appelpaj!! Vi blev antligen proppmatta! Och kanske lite berusade? Om det ar luften som fortfarande ar torr kall och gratis som fungerar som champagne i blodet pa oss ar svart att saga, men klart ar att vi ar rattt flamsiga och glada i hatten pa kvallrna. Skratten flyger ur struparna pa oss, tararna rinner och vi har hejdlost kul! Och i gar fanns tv i allrummet!! Med bollywoodfilmer , och vi lagger egna repliker i deras munnar och skrattar sa vi kiknar.

I

I morse visade Mingmas kusin oss sitt mycket stora och pakostade bonerum. Tre munkar och tva nunnor hade agnat 47 hela dagar at att avbilda gudar och Budda pa vaggarna, boneskapet var handdgjort och mattbestallt av snickare i Katmandu. Over hundra handskrivna bone bocker fanns i skapet och da och da bjuder hon in nunnor och munkar till bonestund.  Det ar en underdrift att saga att vi overvaldigades av prakten och hogtidligheten i bonerummet! I morse, liksom varje morgon, brann smorlampor och pa altaret stod skalar med farskt vatten framstallda, allt som ett bidrag till en battre varld: alla manniskor ar beroende av farskt vatten for sin overlevnad och sa lange vi lever behover vi och ser ljuset. Forst nar vi sluter vara ogon for gott dor ocksa ljuset ut for oss.

Som avslutning fick vi varsin vit sjal om halsen, aterigen en gest for att onska oss lycka och valgang.

Nu sitter vi I Namche Bazaar(3600 m o h)pa vag ner till Monjo pa 2800 meter circa, Eva kopplar av I Khumbu lodge, de andra shopper och snart samlas vi for lunch och vidare vandring nedat, nedat.

25 March, 2010-above-the-Tengbohe