Mar
30
2010
1

Swedish Women – Everest Base Camp Trek 2010- Dially Dispatches

?

Avslutningsvis och annat viktigt

Joda, vi  landade som sagt bade sound and safe I Katmandu I sondags morse och mottes pa hotellet av ny valkomst- och nu ocksa congratulations-affish. Kande oss lite som de hjaltar vi pa satt och vis ocksa var och njot sen av langa varma duschar och av att ha toalett pa rummet. Denna gang ocksa el!

Resten av dagen tillbringades I ett myller av folk, kakafoni av ljud, dofter och intryck, in ocxh ut I affarer, prutandes och provndes. Stolta ar vi over att sjalva ha hittat till forsta besokets pizzeria Fire & Ice (som vi hela tiden undrat vad den hette, eftersom nepaleser ofta sager p I stallet for f och Mingma och Pemba darfor kallat restaurangen nagot  som I vara oron mer lat som Pie and ice).

I gar – mandag – hamtades vi av samma duktiga stadsguide som fore vandringen – han kan massor, pratar jattefort och rabblar garna de olika harskardynastierna och fragar sen uppfodrande Is it clear? De tar det inte alltid men vi nickar anda… Men som sagt, en oerhort palast och kunnig man. Anslot gjorde nu Monica fran Aventyrsresor som tillsammans med sin far och en vaninna provvandrat en for Aventyrsresor ny blivande trekingrutt under fem dagar. De var mycket nojda! Tillsammans for vi nu till Pashnupatinath – ett av varldens heligaste och viktigaste hinudiska temple. Ett enormt tempelomrade so maven Buddister vallfardade till. For de tar det som ar en av de fina sakerna I Nepal – de tar inte bara ett vackert  och vanligt folk med en underbar natur – har kan  tva religioner leva I perfekt harmoni med varandra!

Hit kommer buddister och hinuder for att be, valsignas och branna sina doda. Man offrar blommor, vatten, starka farger, ris och annat anvandbart for god karma. I dag var flera elder tanda och roken lag tat och tung, krop in i vara nasor och lungor och la sig tillratta I vara kladesplagg. Tack och lov branner man aven rokelse har, en doft som kandes mer angenamn for ovana vasterlanningar som vi…

Vi fick veta  ( bland annat ) att en anka maste bara vitt tretton mander efter makens dod, och darefter aldrig mer nagot fargglatt – kanns som ett hart straff har dar alla kvinnor ar slaende fargstarkt och vackert kladda).

Pa de tusenariga temple (vi kan ha missat nagra exakta artal och dynastier har, men omradet var mycket, mycket gammal, kanske 3 – 4000 ar) hoppade apor och inne I dem fans stora fallossymboler, den manliga tillhorde guden shiva och den kvinnliga hans fru. Att offra till dessa ar nagot som alla gor, det har inget specifikt med sex eller fertilitet att gora, det ger helt enkelt tur, lycka och valgang och ar nagot som alla gor.

OBS! VIKTIG LASNING

Fyllda av intryck (och en del rok) gjorde vi sen ett hastigt med mycket berorande besok pa ett sa kallt alderdomshem. Fattighus ar ett mycket battre ord!! I Nepal ar seden den att yngste sonen tar hand om, bor med om mojligt och definitivt annars forsorjer sina gamla foraldrar. Nar det av nagon anledning inte sker, eller en alder arbetsoformogen saknar barn hamnar de I statlig omvardnad (las vanvard!).

I hettan pa en innergard (och nu ar det bara mars, tank I juli nard et ar 40 – 45 grader) stank det av urin, exkrementer, otvattad manniska, satt det sma krumma tanter och man, stapplade gubbar och gummor, diskade aldringar hjalpligt sina matkarl eller at sin tunna rislunch. Det var sorgligt att se, det var upprorande och en skam att se att ett sa vackert och vanligt folk inte har mer vet och fornuft an att behandla sina gamla pa detta vidriga satt!!

Om du som laser detta vill hjalpa kan du satta in pengar pa Rastriya Baniya Bank Ganskhala Saving
AG. NO 5915 – be din bank hjalpa dig hjalpa!!

Och inte langt darifran lag en stor byggnad bakom lasta grindar och hoga murar ligger Maiti Nepals huvudkontor – en hjalporgansiation som samarbetar med ECPAT mot trafficking. Helt finansierad av utlandska donationer. Kontrasten kunde inte vara store! Har bor 300 barn och sjuttio kvinnor. For de minsta finns dagis (madrasser pa golvet, sota malningar pa vaggarna, hyllor med tiger och sma lagas bord – som vilket svenskt dagis som helst, fast lite annorlunda anda forstas) for de andra skola upp tills de tar dags for universistet. Nar vi kom hade de paborjat sina tre veckors ledighet efter att ha gjort sina final exams. Nu var de pa utflykt, jobbade med att sy och brodera I workshopen (verkligt vackra saker som saljs och exporteras) eller kunde ta danaslektioner och annat. Har finns ocksa en medicinsk klinik dit alla flickor/kvinnor som kommer hit tas for undersokning. Manga lider av gulsot, har skador av gruppvaldtakter, sticksar och flera ar hiv-positiva. De med utvecklad aids tas till ett annat hem dar det finns ett sarsklit Hospice. Kvinnorna har man pa olika satt raddat fran bordeller , oftast I Indien, eller fangat upp I tid, langs gransen dar man har upprattat sa kallade transit homes. Har samrabetar man med ggranspolisen och ser man unga flickor/kvinnor pa vag kollar man dem och ringer hem till foraldrarna. Oftast visar det sig att en nara slakting eller van till familjen lovat flickan inkomster I storstan I Indien men I sjalva verket ska hon saljas som sexslav till nagon bordello. Flickor som annu inte menstruerat ar sarskilt popular eftersom de tros besitta en speciell kraft som laker hivsmittade man…

Hittills, sen starten 1993 har man raddat mer an 70 000 flickor. Tillsammans med Aventyrsresor skankte vi 3000 kronor tillprojektet. Vill man stodja Maiti Nepal som verkligen, verkligen gor ett kanonjobb,  ar det enklast att kontakta svensk-nepalesiska foreningen I Sverige.

Nasta stop var Nepal women Craft – ett stalle som satstade pa kvinnligt hantverk. Av hampa tillverkar man har papper av olika kvaliteer och med olika anvandningsomraden, helt och hallet pa traditionellt vis. Man skordar I Himalaya, scalar, hacker och kokar hampan, sen tillreder man den som en grot och liksom silar fram olika grang pa papperet. Vissa dekoreras med bouganvillablad, I andra blandar man I fron och annat for att fa till en vacker grang. Somliga fargas och forses med tryck I guld och andra farger. En del blir askar, lador, bocker, andra ljuvligt omslagspapper, rokelser eller sma fina kort. Shop till you drop – vi ar pa tjejresa! Vackert och klokt pa en och samma gang, som I en liten ask!

Trotta, fulla av intryck och rejalt hungriga akte vi vidare till Boudhanath – buddisternas heligaste stupa. Dit ocksa hinduer vallfardade! Just I dag var det soma v en handelse en fullmane festival och omradet – och den fullkomligt jatttelika stupan – kryllade av folk. Hinduer och buddister. folk, folk, folk, tutor, hog music (liveband of cource) och kommers. Vi holl pa att inte kunna ta oss fram, det var narapa panikstamning, mensamtidigt lite haftigt att vara dar, mitt I handelserna liksom. Sa smaningom lyckades vi ta oss in och upp pa en restaurang med takservering och utsikt over stupan och tryggt installerade dart var det lattare att njuta av myllret, intrycken, ljuden och den standiga raden av manniskor runt stupans over del som defilerade medsols offrandes rokelse, godis, ris och blommor I de sma eldarna som brann varvet runt.

Helt slut I huvudet kom vi till hotellet vid fem och halv sju hamtades vi upp av Peak Promotion, var fantastiska vardorganisator, och kordes genom bakgator och slum till nagot som mest av allt liknand en herrgard. Och ja – jattehuset hade tillhort en medlem av den kungliga familjen men var nu en slags kulturell upplevelse restaurang. Skorna akte av och handerna fick vi tvatta under rinnande vatten fran en massingskanna innan vi torkade dem pa sma hoprullade frottehanddukar. Sen klev vi in I en avlang sall med vackra speglar och decimeterhoga bord och stolar. Satte oss ned (bokstavligen ned) och serverades genast det inhemska risvinet I sma tennkoppar, vatten I storre ditto och sen foljde en stromm av smaratter serverade av fyra eller fem kypare I traditionella klader. Med pa middagen var Peak Promotions grundare och tva chefer till samt Pemba sa klart och Aventyrsresegruppens guid

Source: 29 March, 2010- Avslutningsvis Fortsattning pa bloggen

Written by in: Trekking |
Mar
30
2010
--

Aventyrsresor- Helambu Trek – Daily Dispatches

29th of March,

Dhulikel to Kathmandu

This morning, we drove back from Dhulikel to Kathmandu.  Even though we have been here for more than a week now, we are still not used to the crazy Nelapese traffic. Buses, motorcycles, cars, cows and people in are packed in the street and there is always a lot to look at while sitting in the car.

We arrived to our hotel in Thamel at around 8:00 am, and at the parking, six happy women from Aventyrsresor -Everest Base Camp Women Team were waiting for us. They have arrived in Kathmandu one day earlier, after having trekked all the way up to Everest Base Camp and Kalapathar with their female guide Mingma Sherpa.

You can read their blog here: www.peakpromotionnepal.com/cybercast/swedish_women_trek_2010

We jumped in to the minibus, and made our way through Kathmandu. On the way Annika, Pia, Sofia, Eva, and Cecilia told us about their Everest Base Camp trek and their meeting with Mingma.

We arrived to Pashipatinath, the most important Hindu temple in Kathmandu.  Our guide told us about the traditions of the Hindus. There were several cremations doing on by the river, and relatives of the person that had passed away, were placing flowers and singing.  We also had a chance to make some donations to a home for elderly people. Mingma had told the women groups about this place, as elderly people without relatives are in great need of support here in Nepal.

We continued to Maiti Nepal, an organization that helps trafficking victims. They have a school, daycare for smaller children, healthcare etc. Maiti Nepal has saved many girls from trafficking, and here they can get basic education and a safe place to live.

We made a stop at a place where they make paper by hand.  The women working here showed us the process of making paper, adding colors and flowers into the paper.  We bought a lot of things from the women here, greeting card, paper boxes and wrapping paper in beautiful colors.

Next stop was the giant stupa of Bodhanath.  Today there was a Buddhist festival going on here, Thamangs celebrating the fullmoon.  Many, many families and monks were walking clockwise around the stupa, throwing incense into the small fires, lighting candles and offering flowers, rice and coins. The round square surrounding the stupa was packed with people and atmosphere was very intense!

In the evening, Peak Promotions took us to a very nice restaurant, where we had traditional Nepalese food, and had a chance to see traditional dancing from various parts of Nepal.   The general consul of Sweden – a very friendly Nepalese man – came by for a short while to say hi to us, and gave us the traditional white scarves for good luck.  Wongschu, Mahadev, Keshab, Tendi and Pemba made this evening very special for us.

We all agreed on that we soon will come back to this lovely country, which is so rich in culture, beautiful nature and friendly people!!

Source: 29 March, 2010- Dhulikel to Kathmandu

Written by in: Trekking |
Mar
30
2010
--

The 50+ Adventure Nepal Tour – Dially Dispatches

Sunday 28th of March;

After a relaxed Friday morning with some additional shopping, we where picked up for transfer to the airport. Everybody was given those yellow shawls as a final greeting from our Nepal friends.

At the airport we realized that the flight out of Kathmandu to Delhi was delayed, and finally we got the message the the flight was postponed.

So on advice from the airline company we had to spend the night at the outermost luxury hotel any could think of, not only in Kathmandu but in any place of the globe.

In the morning we were picked for transfer to the airport.

Then due to the delay in departure, the whole trip had to be reorganized, meaning we had to pass not only Delhi but also Abu Dabi.

Finally, we arrived to Gothenburg on Sunday afternoon, all a bit exhausted but with many nice memories from the past two weeks.

Source: 26 March, 2010 – Departure from Kathmandu

Written by in: Trekking |
Mar
29
2010
--

Aventyrsresor- Helambu Trek – Daily Dispatches

28 of March Tarkeyang to Timbu/Dhulikhel

We woke up early and opened our window.  Looking up towards our previous night camp, we could see that it had been snowing in the higher mountains during the night.  We had breakfast in the kitchen, porridge and pancakes with honey.

On our descent to Timbu, we passed by a man collecting “brannasslor” for the dinner soup.   Tendi started to talked with him.  He told him that his niece just had left her husband in a cave, just above Tarkegyang, where he would meditate for three years, three months and seven days.  By  doing so, he hopes to become reincarnated.  We asked how it felt to leave him for so long, and they said they were happy for him. After leaving them, Tendi told us that there were three persons reincarnated in his home- village.  Reincarnation happens one or two years after a person has died, and it is recognized when the child is two to three years old, starting to speak perfectly at this early age.  This boy has to prove that he has been reincarnated by pointing out thing that used to belong to him in his previous life.   Tendi has seen this happen with his own eyes in his home village.

We reached Timbu at 11h , and it was already very hot.  We were met by a jeep from Peak Promotions and started our bumpy way through the valley.  It was very dusty and hot! On the way we passed by many villagers, working on their field, collecting rice and wheat.  After three hours we reached our hotel in Dhulikhel.  We had a really nice lunch at the terrace and checked in to our rooms with balconies overlooking the valley.  This peaceful place feels luxurious after our five day trek in Helambu.

Tendi is still with us and now we also have company by Jiwan, the web programmer of Peak Promotions,  who is now helping us with this blog!

28 March, 2010- Tarkeyang to Timbu/Dhulikhel

Written by in: Trekking |
Mar
29
2010
--

Swedish Women – Everest Base Camp Trek 2010- Dially Dispatches

27 march
WHAT GOES UP MUST COME DOWN

Nu sitter bloggforfattaren framfor en dator utan word pa – hall i er – Starbucks Lukla! Jo da, vi ar nara civilisationen, sma leriga grander, honor och laga hus till trots.
Gardagens eftermiddag gick mest ut pa at ta sig ner fran Namche, via Namche (down)Hill. 600 hojdmeter nedat pa branta serpentinvagar, zoopyokstag och motande asnekaravaner samt mangder med vandrare.
Flyget till Lukla hade inte kunnat landa pa narmare tre dagar, och nu skyfflades turister in i plan efter plan. Alla pa vag till Namche Bazaar. Det var rena rama E 4an pa den smala branta stigen. Flera
var vi obehgligt nara de tungt lastade djuren och nar en muskhjort plotlsigt dok upp bakifran pa en klippa blev det nastan panik bland de hart pressade djuren. Det ar marknad i Namche i dag lordag, darav
alla tungt lastade djur pa vag upp. De som var pa vag ner hade alla lastat av i Base camp.
Att vi for nastan tva veckor sen vandrat denna branta evighetslanga kulle uppfor ar en gata, och dessutom i for oss da allt tunnare luft – vi tycker verkligen att vi ar jatteduktiga!
Det ar en ratt skon kansla att vara dem som ar pa vag ner. Vi kan tillata oss att stanna upp en stund och beratta for de flasande forbipasserande vad de har att vanta, att detta bara ar borjan och att, visst det var ascoolt dar uppe
och Hope you will make it – good luck! For We have been there, done that, seen it och snart ar vi civilisationen igen med mat, duschar, varma sovrum och luktfria toaletter!!
Nagra olika langa
hangbroar senare fick vi antligen se det – blommande rhododendrontrad, snart ocksa olika frukttrad: rosa och vita blommor pa kala grenar, knallgront havre, sma kalodlingar, morkgron spenat, laga stenhus och
brusande turkost vatten – valdigt vackert. Natten tillbringades under 3000 meter over havet pa en lodge overfylld av  26 brasilianare och 8 tyskar. Vi delade pa tva toaletter inne.. Sa det var med raska och
lattade steg vi lamnade Monzou vid 7.30 och vandrade langre ner i det allt frodigare landskapet. Fler blommade trad, mer stenhus och allt eftersom klockan gick mer och mer manniksor i rorelse; barn som borstade tanderna
kvinnor som tvattade och sa barare pa vag upp till markanden. Nar man ser dem dubbelvikta under fem masonitskivor, stenblock eller en rulle korrigerad plat ar det latt att forlata att rummen pa lodgerna ar dragiga och kalla…
I dag gick vi valadigt mycket nedat – faktiskt ratt jobbigt for knana – men ocksa ratt mycket uppat – faktiskt ratt jobbigt for… psyket? Vi har mer eller mindre enats om att vi den narmaste tiden ska gora allt som star i var makt for att
undvika just backar. I bada riktningar. Vi har upptackt att vi egentligen trivs bast pa platt mark. Arligt talat ar vi ratt slitna nu; forkylda,ont i halsen, rossliga luftror, omma knan ar nagra symptom. Andra ar att vi ar sa somninga
och hungriga! Vi bestallde pizza fran lunchmenyn (finns pa alla) och nar den kom in var den inte storre an ett polarbrod. Tank ett polarbrod med kokta morotter, spenat och kal under ett lager ost, och tank ocksa att du vandrat uppfor
och nerfor i tre timmar pa en latt frukost av vitt brod och agg. Tror du att du blir matt? Not! Men vi kampade pa fram till Lukla, uppfor och nefor medan vi fantiserade om fullkornsbrod med mycket smor pa, avokado, lax, lammfileer och annat gott.
Nu ska vi snart ata avskedsmiddag (samma meny som pa all andra platser, men har har de den utokade varianten som ocksa innehaller kyckling och yakstek) och har hunnit dricka the hos annu en av Mingmas kusiner som driver en lodge precis bredvid
flygplatsen, sa vi fick ocksa tillfalle att se ett par mycket skickligt genomforda landningar. Egentligen ar det alldeles for sent for plan att landa efter lunch, men eftersom det fanns vandrare och klattrare pa ko i Katmandu och vadret var nagorlunda okej
har man kort skyteltrafik. Ett plan vi sag gjorde tre forsok – svangde runt en kulle och kom tillbaka, flog tilbaka igen mot Katmandu men vande och gick annu lagre ned – och lyckades till slut undkomma de harda vindarna hogre upp och genomfora galant
landningen. Luftens hjaltar ar de. Och i morgon ar det var tur att lyfta.. Mingma har lovat att det aldrig ar nagra problem med forsta planet som vi ar bokade pa. Kan vara lite varre med tredje och fjarde. Och dessutom sa kusinen att hon haft lodge har i
18 ar och sett manga olyckor utan personskador. Det var bara for ett par, tre ar sen det gick riktigt illa. 12 tyskar omkom. Sa tank garna lite extra pa oss i morgon…

Written by in: Trekking |
Mar
29
2010
--

Aventyrsresor- Helambu Trek – Daily Dispatches

27 March, 2010- Helambu Valley

When we woke up in the morning, it was still frosty in the grass. Sky was clear and for the first time we had to eat breakfast with our jackets on. As we started our descent down the Helambu valley it soon got warmer. When we stopped for a while, Nigma showed us a picture of himself standing at the top of Mount Everest holding a Nepalese flag. He has reached the summit twice and we feel  honoured to be in his company.  Tendi as well as many other sherpas in our group are also very experienced and have been trekking and climbing in many parts of the Himalaya.

We had lunch in the small village of Melamchi Goan and said Good Bye to most of our porters and cook Rinji. We headed down to Melamchi River and at the bottom of the valley we crossed the river over a slightly swinging hanging bridge.      At this point we had descended 1600 m since this morning and now we had only 600 meters of climbing before reaching Tarkegyang. It was a relief to climb again! We passed a monastery and a stupa. Here Tendi told us about the birth of Buddha. He was actually born in the south of Nepal. We are now sitting in the kitchen of the tea house without electricity. Here as well as in many other places in Nepal they only have electricity for a few hours every day. We have been served salty Sherpa tea and now the family is preparing the dinner over open fire. Tomorrow will be our last day of trekking. Puss och kram till er dar hemma

27 March, 2010- Helambu Valley

Written by in: Trekking |
Mar
27
2010
2

Aventyrsresor- Helambu Trek – Daily Dispatches

Friday  26 of march

The day started with tea in the tent and breakfast outdoors. We ascented through the rhododendron forest, with flowers in pink, white and red.  Our trail passed a small Buddhist stupa. Tendi told us that all sherpas from the villages come here in February each year to celebrate Lhosar(new year). They decorate the stupas with colorful prayer flags, bringing gifts of gold and wheat to put inside the stupa. We continued up until we reached a tea house in Pangu. We bought some handicraft from the nice family living there . Shortly after we arrived at our lunch camp in Magen Goth. Here we stopped for one and a half hour to enjoy lunch and to rest in the sun.

Climbing anew, we felt that the air was getting thinner as we passed the altitude 3000 m. Or maybe it was just us getting more tiredJ Tendi and Nigma carved a mixer made of Juniper, for making the special Tibetan tea, made of milk butter and salt. We passed some yaks and some horses on the way to the top. Finally we reached Tharepati at 3600 m. Our night camp was situated on a ridge and we had breathtaking views in both directions with snow capped mountains in the distance. Before going to bed, Rinji made us a really nice “fredagsmys”(cozy Friday) with pizza, popcorn and a cake. The stars were shining at us in the cold night as we entered our tents to have our beauty sleep.

(We have had problems with electricity and mobile coverage so we have not been able to send any messages home)

26 March, 2010- Rhododendron forest

Written by in: Trekking |
Mar
27
2010
1

Aventyrsresor- Helambu Trek – Daily Dispatches

Thursday 25 march

Ngima woke us up at 6.30 with a cup of tea. After packing we had a delicious breakfast consisting of Nepalese pancakes, porridge and eggs. We were a little disappointed to see that the light fog was still disturbing the view. On a clear day,it is usually possible to see all the way to Annapurna south from here. We started the trek in a descent, passing the terraces where the farmers grow wheat,  corn and potatoes.    At the bottom of the valley, we walked through a village called Pati Banjang, meaning house between hills. Just above the village, there was a village development committee meeting taking place. Tendi overheard that they were discussing where to build a new road to Katmandu. Kristina and Trygve got some yellow flowers from children we met on the way. Now the trail took us steep upwards passing terraces and small houses. We passed by the primary school of Chipling and soon after we took a break to drink water. Tendi and Kristina played with a black puppy, that tried to eat up their shoes. At the lunch stop, at 2450 m, Rinji prepared us a tasty lunch consisting of Tibetan bread, cauliflower and fried potatoes with herbs. Back on the trail again, tendi told us about the local tradition of marriages in this village. It is still common with arranged marriages. Tendi said it is only in the city that they know about love…. We walked down the hill to Gol Banjang and turned up again on the opposite hill side. On the grassy slope, we herad children calling at the sherpas who were climbing up the hill ahead of us. Suddenly we saw a girl sitting in a tree cutting down leaves for the cows. Tendi talked to herand she told him she is ten years old and now is on a twenty day leave from school. During her time off, she has to help her family. Her name is Ropimaya, meaning “beautiful face of love”. Shy at first, the children agreed to us taking some pictures of them. They were happy to watch the pictures on the display of the camera, laughing and joking with each other. We climbed up to trhe top of the hill and from here we had some really nice views overlooking, the valley and the terraces in the afternoon sun. Now we are in Kutumsang, relaxing after a long day.

25 March, 2010- Beautiful face of love

Written by in: Trekking |
Mar
26
2010
--

The 50+ Adventure Nepal Tour – Dially Dispatches

Thursday, 25th of March

We had an early morning, 5.30 wake up. Then 6.00 we went to the airport for the “Mountain Flight”.

In our age, its very rare to climb Mount Everest, but by flying to there, you can at least see it. A modern Turbo Prop, took us up to the mountains, and the most fantastic view was there. All the summits could be counted, and finally also the peak of Mount Everest was spotted.

A u-turn and we went back to Kathmandu.

Then we had a few hours shopping in Thamel, followed by a visit to the Watabaran school. We were greeted by all the children, and got a tour of the new school building.

Back to our hotel, and then we were picked up for the most pleasant dinner, with the trekking team and the partners of Peak Promotion.

Tomorrow we are going back to Sweden, and a final update after arriving to Sweden will follow.

26 March, 2010 – Departure from Kathmandu

Written by in: Trekking |
Mar
26
2010
--

Swedish Women – Everest Base Camp Trek 2010- Dially Dispatches

25 March, 2010-above-the-Tengbohe

I forrgar kvall, efter att vi skickat bloggen kom munkarna ner fran klostret for att spela kort med Mingma igen. Som vanligt spelade de om pengar, och som vanligt vann Mingma stort!

Nasta morgon, dvs i gar, medan munkarna jobbade med restaurering av de urgamla stenmanis som bildar en liten mur bredvid klostret, tog vi en tur upp pa en kulle nara var lodge och njot av en fantastisk utsikt innan vi tog ett djupt andetag och paborjade var vandring nedat, nedat, nedat till Minmas systers thehus nere vid floden. Precis som pa vagen upp mot basecamp satt Mingmas gamla mamma pa en stol i solen. Hon sag ut som hon suttit dar sen vi lamnade henne…

Whar goes down also goes up … konstaterade vi nar vi flmatade uppfor, uppfor, uppfor. Cissi och Annika var fast beslutna att en gang for alla bli av med de dj-a backarna och bildade fortrupp medan Pia och Elisabeth valde en annan strategi, namligen den som gar ut pa att svarandes pa tex danska kanske ocksa finska, angripa problemet pole,pole(sakta, sakta pa nepalesiska) och planera for en ny facebookgrupp: vi som hatar backer. Sofia valde en mellanstartegi och Eva hade sin alldeles egna takt, ivagskickad med Pasang innan vi andra startade:  Gar man langsammare an jag star man still.

Vagen gick fortfarande pa de sommarsandiga stigar med doftande enbuskar omkring och hoga rhododendrontrad som sen overgick i barrtskog och mosstackt mark. Har och dar en och annan bjork ocksa. Langt nedanfor oss brusade och hoppade var standige foljeslagare, floden Dohd Koshi, och gick man for nara stigens kant var det latt att gripas av svindel. Dagens slutmal var Mingmas kusins lodge i Kyongjuma pa 3550 meter over havet. Kusinen ar bade vacker och valbargad, en som pluggar till sjuksskoterska i USA och tva pa en internat i Katmandu. Hennes lodge bestod av tva byggnader, en pa branten ned mot floden med café och allrum, en pa bergssidan med sovrum och allrum. Har bjods vi flott pa snacks fore maten: popcorn, mandlar, valnotter och chips. Kaminen avgav ordentlig varme och vi som ar van avid dunjackor och mossa pa kvallarna kladde av oss i bara t-shirt, at och njot. Och efter maten bjods vi pa nybakad appelpaj!! Vi blev antligen proppmatta! Och kanske lite berusade? Om det ar luften som fortfarande ar torr kall och gratis som fungerar som champagne i blodet pa oss ar svart att saga, men klart ar att vi ar rattt flamsiga och glada i hatten pa kvallrna. Skratten flyger ur struparna pa oss, tararna rinner och vi har hejdlost kul! Och i gar fanns tv i allrummet!! Med bollywoodfilmer , och vi lagger egna repliker i deras munnar och skrattar sa vi kiknar.

I

I morse visade Mingmas kusin oss sitt mycket stora och pakostade bonerum. Tre munkar och tva nunnor hade agnat 47 hela dagar at att avbilda gudar och Budda pa vaggarna, boneskapet var handdgjort och mattbestallt av snickare i Katmandu. Over hundra handskrivna bone bocker fanns i skapet och da och da bjuder hon in nunnor och munkar till bonestund.  Det ar en underdrift att saga att vi overvaldigades av prakten och hogtidligheten i bonerummet! I morse, liksom varje morgon, brann smorlampor och pa altaret stod skalar med farskt vatten framstallda, allt som ett bidrag till en battre varld: alla manniskor ar beroende av farskt vatten for sin overlevnad och sa lange vi lever behover vi och ser ljuset. Forst nar vi sluter vara ogon for gott dor ocksa ljuset ut for oss.

Som avslutning fick vi varsin vit sjal om halsen, aterigen en gest for att onska oss lycka och valgang.

Nu sitter vi I Namche Bazaar(3600 m o h)pa vag ner till Monjo pa 2800 meter circa, Eva kopplar av I Khumbu lodge, de andra shopper och snart samlas vi for lunch och vidare vandring nedat, nedat.

25 March, 2010-above-the-Tengbohe

Written by in: Trekking |

© Copyright 2010 Peak Promotion Pvt. Ltd. All Rights Reserved.